emooma

När man var liten så var allt så mycket enklare det var inte man själv som bärde det stora ansvaret utan föräldrana.
Kom man inte i tid på dagis eller förskolan så var det inte bara ens eget fel utan föräldranas, blev man tjock av att äta för mycket och hälsan inte skötes så var det inte ens eget  fel utan föräldrnas, om man inte hade gjort sin läxa så var det inte heller bara ens eget fel utan föräldranas o vilka var det som skulle se till att man fick ett bra liv? Jo, föräldrana. 

 Men nu har tiden gått  och jag är på väg mot vuxenvärlden, många säger att man är vuxen när man är 20 år, själv vet jag inte riktigt om jag kan hålla med om det man blir ju inte vuxen atumatiskt för att man fyller 20 år. Det är ett betende ingen ålder. Men nu var det inte det jag skulle skriva om. Iallafall så är jag påväg mot vuxenvärlden och samtidigt som det  är kul på många sätt så finns det en hel del jobbiga saker, nu är det inte alls någons annans ansvar att se till att mitt liv blir bra och att jag fixar allt som ekonomi, körkortet, plugget, hälsan m.m är nu enbart mitt egna ansvar.
Det är ett jävla stort och tungt ansvar men som  måste fixas men det är mitt liv och jag som ska fixa det och det räcker inte att föräldrar tjattar m.m.


Självklart har man under hela livet fått vänja sig vid att ta mer o mer ansvar, det tragiska är bara att jag ofta inte har mått riktigt bra och varit för lat för att ta ansvar och ta tag i saker därför är man nu 2år bak med allting gymnasie och körkortet är inte fixat än. Sen kommer allt det andra ansvaret som livet innebär när man är 20 år och nästan vuxen.