OBS en anning PRIVAT!!

Vad bör man egentligen göra när man känner för att skriva av sig?? Bör man låta bli eller skriva egentligen asså? Bästa sättet vorre väl om man kunde skriva på något ställe där inte lika många såg men vart skulle jag då skriva, kanske kan man göra så att man kan låsa visa inlägg så att bara vissa kan se? Får kanske ta och kolla upp det.

I alla fall så sitter jag här nu och funderar. Hur kommer det sig att jag hamnade här i livet? Hur kommer det sig att jag och den där killen som jag hade på G det med för 2 år inte kan låta bli att tjaffsa? Vad är det som gör att han efter 2 år fortfarande har känslor för mig och beter sig helt svartsjuk? Hur kommer det sig att jag inte kan låta bli den killen som jag för 2 månader inte alls kunde tänka mig något än som vän med??


 Jaha nu var det som jag inte har gjort på typ ett helt år gjort och vad ska man säga det var skönt. Men vad är det som händer egentligen? Jag och mitt gammla ex bara bråkar och nu är faktikst kontakten helt bruten. På ett sätt känns det lite sorgligt, man har ju de gammla minnerna kvar men sammtidigt måste man tänka på hur det var nu i slutet och det var verkligen inte bra. Tjaffsade hela tiden och kunde inte träffas utan att jag var irriterad och han snackade om svartsjuka. Funderar på att skaffa nytt nummer för orkar inte med att han ska ringa mig hela tiden men samtidigt vill jag ju inte behöva skaffa nytt nummer pgr av det.

Men som sagt hur kommer det sig att jag hamnade här? Har jag och killen som jag för 2 månader absolut inte kunde tänka mig att bli tillsammans med något på gång nu helt plötsligt? Eller bör vi hålla oss till att vara vänner? Han ställde ett ultimatum igår och förviso har han helt rätt , vi kan inte fortsätta så här för det kommer sluta i kaos.

Men han får faktikst vakna snart den sovtutan för han bara sover och sover och på tal om att sova är det inte meningen att om man sover med en kille så ska man sova tillsammans och inte en meter ifrån varandra?? Hum kanske ändå inte är någon kille för mig.

Inte på topp idag :/

Ok just nu suger jag och mitt självförtroende väldigt mycket, jag har  väl en sådan dag helt enkelt.
O jag får verkligen för mig de mest konstigaste sakern att jag kommer gå arbetslös till hösten (o resten av mitt liv) , att jag verkligen inte duger som människa utan är helt värdelös, känner mig ful och äckligt och känns som om alla hade haft det så mycket bättre utan mig för jag är bara ivägen och att jag inte borde vara värd att ha några vänner egentligen osv. Ja ni vet nog själva hur det är?


Du kommer alltid att vara speciell

Igår kom de upp minnen, minnen om en tid som var för lite mer än ett år sedan. Vad ska jag säg? Tror det eller ej men jag saknar saker som en gång var. Fast attt jag vet om att det  verkligen inte funkade. Det var ärligt talat mest kaotiskt och en massa tjaffs. Du var en så himla fin kile fast vi var på tok för olika.  Även om det aldrig kommer bli som då så ska du veta att du faktikst varr speciell för mig och det finns stunder som inte jag heller kommer att glömma.


Uch tycker egentligen  inte om att läsa det där för orkar inte tänka på hur tokigt allt blev och hur mycket jag egentligen fick stå ut med.

Jag vill fan bara hitta någon att dela allt med varför ska det va så fucking jävla svårt?? :(


Funderar

Ska man berätta saker om  man tror att det kan förvära vänskapen med någon eller ska man ta til små vita lögner?
På ett sätt känns det bättre att vara ärlig men sen åt andra sidan jag vill inte riskera något. Kanske bättre att låsas som om ingenting har hänt och då inte använda sig av små vita lögner heller. Fast när alla andra vet så kanske man ska låta den andra personen också få veta. Hum livet kan vara underbart ibland men också förjävligt, jobbigt och hemskt förrvirande ibland.



En  annan sak man kan ta o fundera på ska man stanna inne idag , inte så himla fint väder ju eller ska man ta och gå ut?
Jag måste iallafall ta och plugga körkortsteori idag och övningsköra.


Skumma typer på internet :O

Förresten fan vad det finns skumma typer på internet jag sa till en att jag behövde 800 kr för att jag skulle på festival och vad tror ni att han gör? Jo han GER mig 800 kr och ber mig höra av mig till honom imorgon så att de säkert har hamnat på mitt konto :O Han hade väl lite för gott om pengar kanske. Men sen fortsatte han att snacka om ifall han skulle köpa en till cab eller en båt.

Fast att klockan är mycket nu så måste jag faktiskt kolla på mitt prov nu tills imorgon. Har inte kollat på det på några dagar. Men jag kollade på det innan och det verkade ganska lätt : ) Så hoppas att det fortfarande är det.


Varför läser vi de stora bloggarna??

På tal om det som jag skrev förrut så känns det fortfarande helt ofattbart vi skulle ju skicka ut inbjudningskort till min student och hade skrivit "Familjen ***" Då hans efternamn. Så vi fick skriva om det till Maria **** hennes efternamn.

Men iallafall jag skulle börja plugga vid 2 idag men vet ni vad jag gjorde jo jag fasnade på Kenzas blogg, shit jag tycker inte ens om människan en riktig stureplanbitch som slösar upp 10 000 på en väska. Suck. Men jag har ju läst att hon skrev mycket vettigare saker förrut så kollade tillbax och måste nog hålla med om det. Men jag frågar mig frågan som så många andra också gör. Varför läser vi dessa stora bloggar? De innehåller ju inget vettigt egentligen. Själv läser jag Kenzas, Kissie och blondinbellas bloggar typ varje dag. Men jag tror det är av en ren vana , men egentligen är som sagt ingen av dem spec bra ju och Kissie hon är ju fan hemsk som bara den. Tycker ju verkligen inte om det hon skriver egentligen.

Iallafall så tänkte jag städa undan lite på mitt rum nu och sen kanske göra amerikanska pankakor och plugga matte

RIP

Visst var gårdagen trevlig - förfest, björket och sen Qbar.

Fast när man nästa morgon vaknar och får veta att en av föräldranas bästa vän har dött och att han blev hittad av sin sambo (tror inte de är gifta) och hans 7 åriga dotter då känns det nästan förjävligt att ha varit ute och festat under tiden.
Hur kan man festa under tiden som något så hemskt händer? Fast ingen kunde ju veta om det. Han hade dåligt hjärta och han hade blivit tillsagd att inte stresa men han fortsätte med det iallafall. Kan inte förstå att det har hänt. Han var en så trevlig och rolig människa brukade reta mig för min läpppercing han sa att man hade ju kunnat ta den med en fiskkrok osv.  Och jag tycker så fruktansvärt synd om hans familj. Att vara 7 år och hitta sin pappa död det är fan inte okej!! Inte att göra det som sambo heller förstås. Dessa människorna står min familj väldigt nära så känns jätte hemskt. Men det går bara inte att förstå att det har hänt.





Kräsen

Jag vill verkligen träffa den "rätta killen" snart för jag är så satans trött på att vara singel. Men jag har mina krav. Ja helt ärligt så är jag jävligt kräsen.




Han ska vara snygg och sexig och se ut på ett viss sätt , mörkhårig är ett måste, vältränad och gärna magrutor, klädder är ocks viktigt för han måste vara snyggt klädd och ha snygga skor, annars går han bort.
Han ska ha ett viss slags intressen, gärna de vanliga då festa och träffa sina vänner. För jag förstår inte hur det skulle kunna fungera om killen inte har sina egna vänner för om vi vill hitta på något med flera så kan man ju inte bara umgås med mina vänner?
Han ska vara på ett viss sätt , han ska vara snäll, omtänksam, kärleksfull, har en viss slags humor osv. 
Detta är bara några av mina krav förresten så måste han tycka om barn också så att han tycker om min syster , tycka om att resa, tycka om att skämma bort mig, ha livsenergie,  osv.

Visst det finns en kille som tycker om mig mycket och som alltid är snäll mot mig men det räcker inte för säga vad man vill men jag är kräsen och har mina krav.

En del säger att jag bord sluta upp med alla mina krav så kanske jag lättare skulle hitta någon och ja det kanske stämmer men samtidigt varför ska jag bara ta en kille om jag antar att det finns någon bättre för mig? Jag tycker bara att det låter elakt både mot killen och mot mig.


Föräldrar ska ALLTID vara på varandras sida!

Jag kan väl knappast vara den enda som har med föräldrar som alltid ska hålla med varandra.
Det spelar nästan på ingenting roll vad det gäller de är ändå alltid på varandras sida.
De behöver knappt veta vad man har grällat med den andra om så fort dem hör att man grällar med en av dem så ska den andra vara på den sidan och lägga sig i.
Det är så enormt störigt. Just nu är det fullt liv i detta huset alla bråkar med varandra , så enormt störigt!


Barns kommentare och funderingar

Klockan är rätt mycket och jag ligger här och läser bloggar det är så himla skönt att jag har fått tillbax min lapptop nu för då kan man jag ju ligga i sängen inanna man ska sova och vara inne på internet, kan även sitta vart man vill o plugga m.m. Verkligen gillar min lapptopp men ibland önskar jag att jag hade köpt en liten rosa istället en sådan som min kompis Tanja har men man vet aldrig det kanske blir så senare.

Nu läser jag iallafall om en kille som läser på lärarhögskolan till lärare och vikarierar på dagis och skolor där han har snappat upp och berättat om  vad barn har sagt och vad de har haft för funderingar. Tycker sådant är riktigt roande.
Själv har jag ju praktisera och vikariat på både dagis och skolor och också hört en del roliga uttalande.

En sak jag aldrig kommer att glömma var när en flicka i 3 års åldern sa till mig "Jag vet hur jag kom ut från mammas mage men jag kan inte förstå hur jag kom in". Vad skulle jag ha gett henne för svar? Själv ansåg jag att det förstås var bäst att låta henne föräldrar själva berätta för henne så jag sa att hon skulle fråga sin mamma istället.

Min handledare som jag hade när jag praktiserade på lågstadiet i en andreklass berättade för mig om när hon var med sin klass hos en bekant som ägde en bongård och ett av barnen hade frågat hur man visste vilken spena på kor som var till lättmjölk och mellan mjölk?

Ja vad ska man säga jag älskar barns kommentare och funderingar. 

Inte speciellt moget med skitsnack

Jag kan faktikst stolt kan säga att jag snackar väldigt sällan skit om andra människor. Jag tycker att det är att kasta bort tid av sitt egna liv.
Men det verkar som om en hel del bloggare älskar att snacka skit om andra spec att snacka skit om två av sthlm värsta fjortisbloggare Kissie och Desiree. Visst de använder för mörk fondution/rouge, visst de beter sig jätte omoget men egentligen så tycker jag att ni också gör det när ni skriver skit om dem.
Ni kan ändå inte ändra på dem men förhopningsvis så kommer de ångra sig när det blir äldre och förnuftigare kan man hoppas.
Dock finns det en gräns och det är när folk lägger ut nästan nakebilder på sin blogg. Man vill ju att dem ska förstå att det är riktigt farligt och att det inte är spec säkert att bilderna kommer stanna på ens bloggsida utan istället kommer de skickas runt ibland pedofiler. Det är vridigt. Fan, snälla tjejer tänk er för bara!

Skolmassaker i Tyskland

Jag blir bara så arg. Det var en 17årig kille som gick in på sin gammla skola och öppnade eld. Med ett automatvapen dödade han sammanlagt 15 personer innan slutligen han tog sitt eget liv på en parkerinsgplats.

Hur fan kan sånt ske egentlgen?
Vad är det för fel hos killen som gör något sånt?

15 liv ska gå i spillror bara pågrund av honom och inte bara det alla dessa 17 hade säkert vänner och familj som de har sättit väldigt djupa spår hos. Folk vars liv aldrig kommer bli detsamma igen.

Min bästa kompis bor för tillfället nere i Tyskland där hon studerar och jag fick ett meddelande på msn från en kilkompis som undrade vart i Tyskland hon var. Tack o lov så är det ju inte  i samma stad.
För allvarligt talat just dem minuterna innan han berättade i vilken stad det var de var hemska för tänk om något hade hänt henne jag hade inte fixat det, jag skulle aldrig klara mig utan henne.



Vart är han?

Han som bryr sig mest.
Han som kan få dig att gråta med sina vackra ord.
Han som kan få dig glad när du är nere.
Han som vill visa upp dig för hela världen.
Han som kan skriva allt om dig på msn och inte bryr sig om hur många tjejer han förlorar.
Han som alltid kan ställa upp.
Han som vet när du är ledsen och när du är glad.
Han som betyder mest i dina ögon.
Han som kan vända sig till vem som helst och säga: detta är min flickvän.
Han som kan hålla din hand framför sina vänner och säga: det var hon jag pratade om.
Han som kallar dig vacker istället för het.
Han som ringer tillbaka om du blir arg och slänger på luren.
Han som låter dig somna i sina armar.
Han som sedan håller sig vaken bara för att kunna se på dig när du sover.
Han som kysser dig i pannan.
Han som vill visa dig för hela världen även om du är osminkad, har rufsigt hår och sunkiga kläder.
Han som håller dig i handen inför hans vänner.
Han som alltid påminner dig hur mycket han bryr sig.
Han som berättar hur lycklig han är för att han har dig.
Han som berättar hur mycket han beundrar dig.
Han som alltid säger att han älskar dig, när som helst.
Han som håller om dig när du är upprörd.
Han som väljer dig över alla andra tjejer han umgås med.
Han som leker med ditt hår.
Han som kittlar dig och får dig skratta.
Han som berättar skämt för dig.
Han som ger dig blommor bara för att han vill.
Han som håller din hand och springer.
Han som bara håller din hand.
Han som kastar små stenar på ditt fönster på natten för att du ska komma ut till honom.
Han som sjunger kärlekslåtar för dig även om han vet att han låter falskt.
Han som får dig arg på honom och sedan kysser dig.
Han som låter dig rida på hans rygg.
Han som ger dig fart på gungorna.
Han som berättar för dig hur vacker du är.
Han som är kvar i telefonen när du är ledsen, även om du inte säger något.
Han som tittar dig i ögonen och ler.
Han som långsamt dansar med dig även om det inte är någon musik.
Han som kysser dig i regnet.
Han som berättar när han blir kär i dig.


Vart fan är han, om han nu äns finns??


Anorexia

Uch jag hittade en jätte hemsk sida på internet där personer med anorexia är medlemar och stötar varandra. Sidan var svensk och hade över 7000 medlemmar som tipsade varandra om vad man kan göra istället för att äta, hur man kan spy upp mat , hur man kan göra för att ingen ska märka någonting m.m.

Varför får sånna här sidor finnas egentligen? Varför tar dem inte bort den? Anorexia är en dödlig sjukdom som vi alla vet och det hela kan ju leda till att det går så långt att någon dör.

Nej det var fan hemskt att se :(





Är någon intresserad av att läsa mer om detta, så varsågod mitt arbete som jag skrev för 1 år sedan i en hälsokurs



Ätstörningar


Det är vanligt med ätstörningar spec bland unga tjejer mellan 13-30, man räknar med att mellan 5-10% tjejer i den åldern är drabbade. Av det kan man få en siffra på 100 000 tals.

Räknar man sen med kvinnor över 30 och män så får man en betydligt högre siffra.


Det finns inga enkla förklaringar till varför man utvecklar en ätstörning men man tror att det kan ha med samhällets skönhetsideal, den egna självbilden som man har, personlighetsdrag, svåra upplevelser under uppväxten, hur den egna kroppen reagerar på bantning och om man har en ärftlig benägenhet. Allt detta skappar en grund för ätstörning.


Jag ska berätta om två vanliga ätstörningar Anorexi och Bulimi.

  

  

Anorexi


Anorexia beskrevs medicinskt första gången i slutet av 1600-talet av Richard Morton och 100 år efter det blev den känd. Nu är den mycket vanlig och man debbaterar om annorexi i såval mediciniska kretsar som i samhället i övrigt.


Om man har anorexi så är man fixerad vid sin kropp, man svälter sig själv och ägnar sig åt överdriven träning. Man känner sig tjock fast att man egentligen är ett levande skelett. Man har alltså skapat sig en falsk, förvrängd och felaktig bild av sin egna kropp. Kontrollbehovet är väldigt stort, man räknar kalorier och resultat.

Vikten är så låg att normala bilogiska funktioner inte längre fungerar bl så är

mensbortfall, avfall av huvudhåret, kroppshåret ökar, benskörhet, frysa, se suddigt m.m vanligt.

Det är vanligt att man får depresion, ångest, tvångstankar och tvångshanlingar.


Ett normalt BMI är 20-25 men har man anorexi så är det 18.


Dödlighet förekommer vid anorexi detta eftersom vid "oavbrutten svält så dör en person - frågan är inte om utan när". Men anorexi går att bota även om det är svårt och ta flera år, det är också vanligt att personen får återfall. En av andledningarna till att det är så svårt är att personen själv förnekar och ser inte anorexin och vill inte bota det tex kan ljuga om att de har ätit.


Bulimi


Bulimi är vanligare än anorexia man räknar med att 2 av 10 personer är drabbade men det kan vara betydligt fler eftersom de flesta försöker dölja det.

Bulimi är som en ond cirkel som man kan hamna i när man vill gå ner i vikt.

Man låter bli att äta vissa näringsämnen som förknippas med risken att gå upp i vikt, så som kolhydrater, fett och socker. Men detta leder till att kroppen får ett otroligt sug efter just dessa ämnen som man vill undvika. Kroppen framkallar en attack av hetsättning av dessa ämen.

Bialogisk kan man se det som kroppens rop på hjälp. Men efter att man har hetsätit så hamnar man i sådan ångest att man kräks upp maten, använder laxermedel eller ägnar sig åt överdriven motion för att på så så sätt "bli av" med födan.


Eftersom man känner stor skuld och skam för sitt ätbetende, försöker man dölja problemen och låsats att allt är bra. Inombords känner man sig däremot misslyckad som person och maktlös inför sitt ätande. Tankarna krektsar ständigt kring mat. Att koncentrationsförmågan, sömnen försämras är vanligt och att man blir deprimerad, självmordstankar och social isolering.

Just eftersom man försöker förneka det och att man ser helt normal ut gör att det är svårt att bota det.


Andra saker man kan få av bulimi är Mag-Tarm problem, Mensen försvinner och Tandskaddor eftersom att kräk och magsafter fräter på tänderna. 



En del som drabbas av bulimi har tidigare haft anorexi. Man kan även ha symtom av anorexi och bulimi samtidigt. Detta är mycket farligt eftersom man har låg kroppsvikt samtidigt som man hetsäter, kräks och missbrukar laxermedel.

Vissa som har bulimi känner sig som "misslyckade anorektier" och kan längta tillbacka till den tiden då de åtminstone var "duktig" på någonting - att banta och hålla vikten.




 


Stackar rika flicka



Vem gillade inte Spice Girls när man var liten?  Själv var jag helt frälst och mina vänner likaså. 
Jag minns hur vi alltid klädde ut oss till "vår tjej" och ställde oss på stolar sen stog vi där och dansade och sjöng till alla låtar. Och när vi hade "små stjärnorna" på fritids så fick jag låna min fritidsfrökens peruk när jag skulle vara Mel B. Men hon var egentligen inte min favorit.  Mina favoriter var Emma och Geri och senare Mel C.
Dagen när jag fick reda på att Geri hade hoppat av minns jag också väl jag och min dåvarande bästis Jelena satt och åt mellanmål och pappa skulle hämta mig. Han kom mitt i mellanmålet och fick sätta sig ner hos oss och berättade det då. Det var som om hela världen slogs i spilror ;)  Jag blev jätte ledsen :( 









Men nu var det inte om alla Spice Girls minnen jag tänkte berätta om , utan om programet jag såg tidigare idag om Viktoria Beckham . Det var riktigt sorgligt tycker jag och handlade mest om hennes kropp.
De hade tagit med saker både från dåtid och nutid. Man såg gammla kort på henne där hon var så fin så. Men som någon sa i programet hade hon sett de bilderna så hade hon säkert sagt att hon var tjock på dem vilket hon inte alls var.  Nu består hon endast av benknoter och ser ut som ett levande skelett till ett stort huvud som inte alls passar ihopa och dessutom ett par bröst som ser ut som två vattenmeloner. Jag förstår bara inte hur hon kan påstå att dem är äkta? :O Hon borde ju stå för vad hon har gjort eller bara vara tyst om dem men inte ljuga för det hela är ju uppenbart. Nu låter jag elak. Jag har egentligen ingenting emot Viktoria tycker bara det hela är så fruktansvärt otäckt hur man kan göra så mot sig själv. Jag tror inte människan mår bra och kanske har gett upp? Kanske är det därför som hon "går med" på att David är otrogen gång på gång?



Viktoria som ung

  

Enligt Viktoria själv så har hon "inte" gjort någon bröstförstoring


           

Vegetarian?

Jag tänkte faktiskt att jag skulle pröva mig på det här med Vegetarisk mat.
Det är fan sjukt hur djuren slaktas bara för att vi ska få i oss en liten köttbit.
Och hur sugen blir man egentligen på hamburgare, kyckling eller kotlett efter att ha sett det hära?
Jag blir iallafall inte det!






http://www.wallofglass,se/ 

En gång i tiden var jag ett riktigt stort fan

En gång i tiden var jag ett fan,  ett fan ett riktigt stort fan
(typ som johan palm tjejen om ni såg henne för ett par månader sen i direktsändingen ingen förstod sig på henne och tyckte att hon var helt sjuk men även om jag tyckte det var ett sjukt betende så har jag varit exakt likadan)

Mina idoler var Johan Thorsell och Mathias Holmgren från Fame Factory.






Jag kommer ihåg att jag o Alexandra hade bild på elevens val o pratade om Fame Factory (ett program jag då bara hade sett ett fåtal gånger vilket snar skulle förändras) Alexandra tjattade på mig att jag skulle säga en favorit men den enda jag visste var någon som var med barn så jag sa hon o fråga alexandra vem som var hennes favorit o som svar fick jag Mathias Holmgren. Jag tror inte jag visste vem det var o det är svårt att förklara men bara på namnet kände jag på mig att han var speciell men hur speciell han egentligen skulle vara och hur mycket han skulle betyda för mig hade jag ingen aning om. Johan Thorsell var med året efter i Fame Factory och jag började gilla han på en gång han var ju så snygg, rolig och charmig : )

Under denna tiden när de kom in i mitt mådde jag inte alls speciellt bra och genom att jag började
tänka mer på mer på dem och till slut bara tänkte, snacka och drömde om dem så hjälpte dem mig
att fly från verkligheten som inte var den trevligaste då.

Jag kunde knappt förstå att de fanns på riktigt de var för bra för det men så kom första gången jag skulle träffa dem mamma bestämmde sig för att följa med och se Mathias på ett ställe några få timmar innan och jag slängde mig direkt på telefonen och ringde Gina hon har berättat för mig att hon fick hålla telefonen långt ifrån sig för jag skrek som en galning och första gången jag träffade Johan var i Helsingborg jag hade åkte dit flera timmar i förväg och när jag går runt på platsen som vanligt i mina Mathias och Johan tankar så håller jag plötsligt på att gå på Johan . o när jag tittar upp så står han bara där :O Efter det när han sjunger så står jag o skakar som ett fån o det slutar med att någon sticker fram en filmkamra framför mig efter spelning och vill interjuva mig. Vet ej vad detta var för filmare men jag babblade på så gott jag kunde om Johan och Mathias fast att jag knappt kunde få fram ett ljud.

Min största dröm var att träffa dem båda samtidigt och den drömmen blev faktiskt verklighet kommer aldrig glömma den dagen när jag stod där tillsammasn med  Gin, Tanja och Carro på mig hade jag min egen tryckta mathiasojohan tröja o på vägen dit hade jag köpt en mängd rosor som jag skulle ge till dem.

Det finns så otroligt många andra minnen från denna tiden alla gånger man ringt till dem utan att förstås sagt någonting första gången var i skolan o då började hela jag skaka och fick gå ner i caffeterian o dricka vatten på vägen dit frågade alla vad som hänt, deras spelningar, fame factory avsnitten som jag spelade in och såg på hela dagarna, när man såg dem i en artikell och självklart köpte hela tidningen pgr av det och sen satte upp på väggen det var nära att pappa skulle ha målat dem på min vägg men det blev aldrig av , när vi var på klassresa i Stockholm o jag en gång under våran lediga tid tjattade med mig Gina o Annika till någon förort i Stockholm där Mathias o Johan bodde då skulle jag sitta på alla sittställen där o plockade även någon sten för tänk om de hade suttit eller gått på de stenarna hur sjuk är inte det?,  när jag försökte ringa in Johan till finalen i flera timmar mamma o pappa blev galna på den dyra telefonräkningen, sticfiction berättelserna jag skrev om dem på lektionerna i skolan och många saker till.

Jag är som en Zombie.
Går inte att få kontakt med.
Jag ser inget,hör inget,känner inget.
Joo.. jag ser två saker,hör två saker,känner två saker.
Det är er jag ser,er jag hör och er jag har känslor för.
Ni finns i mitt hjärta,I mina tankar och i min själ.
Jag vet inte vad jag skulle göra om ni inte skulle funnits.
Jag älskar er Johan och Mathias...!!!



Jag måste ha varit ett av deras största fans och jag trodde att jag alltid skulle vara det, trodde inte det var
någon slags period som alla sa till mig., Men till slut "vaknade" jag upp från min besatthet för de fanns ju så mycket
annat som var viktigt i liv än dem.






Jag gillade även programmet Fame Factory åkte på många spelningar de hade med fame factory deltagare. Min nästa favorit efter Mathias och Johan även om de inte alls var tal om en lika stor besatthet var Johan Östberg.

Johan Östberg och hans flickvän Helena är nog ett par av dem snällaste människor jag träffat , så himla goa av sig.
Han visste vilka hans fans var och byggde upp en vänskap med flera av dem. Han visste även vilka jag o Gina var.
 En mycket suddig bild på mig och Johan östberg

Jag och min kompis Gina var med i Mr perfect : )

 


.



Det är inte ditt fel att världen är som den är

Det vore bara ditt fel om den förblev så..


Man får vara som man är när man inte
blev som man skulle


Dröm inte dina drömmar utan lev dem


 


Tvivlar fast att jag egentligen vet

Jag försöker skriva om en grej och det går inte alls bra :( Kan inte få ut det jag vill ha sagt.

2008 var hans och mitt år vi gjorde en del kul saker som sweden rock m.m men för det mesta tjaffsade vi bara. Det var hela tiden jag som skulle bygga upp alltihopa efter att han sabbat det och sammtidigt skulle hjälpa han med sina tusen problem.
Därför lovade jag mig själv att 2009 skulle bli ett nytt år jag ville inte att min vardag skulle bestå av en massa tjaffs. Jag bestämde nämligen mig för att respektera mig sjäv så pass mycket att jag inte tänkte ägna mitt liv åt onödigt tjaffs.

Och visst oftast går det förstås bra och det känns skönt att slippa massa tjaffs, känns skönt att slippa ha en svartsjuk kille efter sig och det känns bra att slippa förhören efter att man varit ute med vännerna.

Men sen finns det  fåtal dagar även om dem inte är speciellt många,  då man undrar. Vad hade hänt om verkligen aldrig börjat tjaffsat o att  vi accepterat varandras olika sidor.
Idag såg jag en kille o tjej, ja det var ett kärlekspar  och ja det krylar av kärlekspar saken var bara det att killenn var så lik "han" (fast det var inte han) och jag tänkte tänk om det hade varit han och jag tänk vi kanske hade varit licka lyckliga som dem såg ut att vara. . . fast jag vet att det aldrig hade funkat. Det var ju trotsallt jag som aldrig ville ha dig och därför som vi aldrig blev tillsammans på riktigt. 

Det tråkigaste med killen är ju att han inte alls är samma person som han en gång var


Brukar inte lyssna på Sofijah men denna låten passar in rätt så bra. Fast missförstå inte det vi blev aldrig tillsammans på riktigt pgr av att jag inte ville, fast ibland kan man ju undra om man fattade rätt beslut? (även fast att man egentligen vet)


Att bry sig om andra

Jag har hört att en del tycker det är lite konstigt att
läsa om andra tragedier /sorger. Man har nog
med sina egna har folk sagt till mig men det
tycker jag bara låter egoistiskt faktiskt.
Även jag har egna problem förstås trotsts det tycker
jag det är viktigt att kunna försöka sätta sig in i andras
tragedier. Även om man inte känner personen som
det handlar om.

Jag älskar tex boken Gömda (hela serien är ite så bra) och inte som andra döttrar,
det är två av mina favoritböcker.

Idag hittade jag en stark blogg som en mamma hade skrivit om sorgen efter sin 
14åriga dotters självmord.  http://ludmilla.se
Tydligen så hade hon sagt att hennes dotter inte fick cykla till en konsert men
 buppersonalen hade tillåtet henne att göra det ändå o efter konseren så hade
hon cyklat o ställt sig framför tåget. Men tjejen verkade enligt bloggen ha haft allt, 
men så är det nog ofta utifrån så ser allting så bra men inombords så är allt ett rent
helvete. Känner igen mig själv  i det iallafall. 

Tidigare inlägg