Om ni bara visste. . .

Visst verkar allt så enkelt när jag skriver om saker som jag gör om dagarna? Inte äns jag kan tycka att det inte låter som ett trevligt liv faktikst. Jag har lyckats rätt så bra trots allt. Har en hel del vänner som jag ofta är ute med och gör roliga saker  med och en underbar familj. Visst har jag haft problem. VIsst är det inte kul att aldrig haft något riktigt seriöst förhållande när man är 20 år? Visst är känslan att ta den studen två år försent för jälvig och visst önskar jag att jag kunde ha tagit mitt körkort lite snabbare. Men nu är ju läget som det är. Jag klarade faktikst av studenten vilket inte alla gör och nu kan jag gå viddare i livet och jag är på god väg mot körkort.



Men mitt liv är rätt bra nu jämfört med vissa andra tider i mitt liv. Det jag nu kommer att skriva om nu kommer de allra flesta utaver inte att förstå, men då får det faktikst vara så för jag skriver inte detta för eran skull utan enbart för min egen och för att jag känner att jag behöver skriva av mig . Jag har varit med om förjävliga saker i mitt liv och saker som jag har försökt stänga av och jag har lyckets jävligt bra för det känns inte som om jag har varit med om dessa saker.  Men trots det så vet jag att jag faktikst har det och att jag har gjort oehört hemska saker mot mig själv. När jag säger att jag har gjort hemska saker mot mig själv så kanske ni tror att det handlar om att jag har skurit mig själv eller något likande. Men enligt mig är detta så mycket hemskare.  Ifall ni visste om att jag hade gjort dessa saker som jag hade gjort mot mig själv så hade ni undrat hur fan jag kunde och det undrar jag förstås själv också.  Det är få som vet Gina, Tanja, Alex, Kim, Andy och sen sa jag faktiskt även det till Nille. Och det är som Nille sa "Man vet inte vad man ska säga". Ni som inte vet försök inte fråga ut mig för jag känner att jag inte vill berätta det för allt för många, jag vill inte att ni ska få en dålig bild utav mig.
Det jobbiga är att det ofta kommer upp diskutioner om liknade saker, en sak som folk inte kan förstå och förviso inte jag heller. Jag kan inte förstå att JAG har varit en sån person.
Suck om ni bara visste . . .

Körkortsplaner

Idag är det måndag och måndagar innebär ledig från skolan för mig , riktigt skönt : )
Dock skulle man vilja kunna bara ta det lugnt och slappa då men det hinner inte riktigt jag med.
Klockan ringde kl 9 i morses och 50 minuter senare befann jag mig nere på körskolan redo för en körlektion.
Det var riktigt länge sedan jag körde med traffikskolan, det har ju varit så himla mycket med skolan och sånt. Men
 jag vill verkligen ha körkortetet till sommaren och då helst innan studenten  tänk vad skönt det skulle vara att ha både gymnasiet och körkortet avklarat om typ bara två månader. Tog man då dessutom körkortet bara några dagar innan studenten så skulle jag firat att jag klarat av båda sakerna sen.



Så nu måste jag ta tag i det ordentligt. 
- Det blir körlektion varje måndag och sen körkortsteori resten av måndagarna.
- Har sättit upp att jag ska klara 1 - 2 kapitel varje vecka i boken
- Köra helst varje dag
- Köra till och hem från kstad så ofta som möjligt

Jag kan och jag  ska fan fixa detta!

"Jag kan inte med engelska"

Detta är inget som jag njuter av att berätta direkt och jag förstår om ni inte orkar läsa hela historian men den var viktig för mig att skriva om.

Engelska har alltid varit ett problem för mig.
Som liten hade jag lite talproblem vilket jag fick hjälp med och nu finns det bara ett ljud som inte jag kan utala "sch" men hur fick är det egentligen?
Men detta talproblem medförde att jag även fick problem med engelska uttalet. Har även problem med att skriv på engelska m.m.
När vi hade de engelska nationella i 5an så gick det inte alls något viddare för mig vilket resulterade i att jag fick gå om 5an. Vilket var väldigt dumt för våran lärare skulle va mammaledig och under tiden skulle vi ha vikarie under 1 år. Vikarien som de hade fixat hade ingen lärareutbildning om jag minns rätt utan hade gått direkt från att ha jobbat på ostfabrik till att vara våran vikarie. Och det märktes vi kunde ungefär göra vad vi ville och var vi för högljuda så var det oftast inte han som sa till utan paralleläraren i klassrummet bredvid som  kom in.
Detta var det året som jag skulle behöva mest träning men jag lärde mig nästan ingenting.

På högstadiet sa min engelsklärare till mig att jag inte behövde prata på lektionerna för hon tyckte att jag skämde ut mig, när det var högläsning fick alla läsa ett stycke ur texten alla utom jag då, och engelska uppgifterna och glossorna fick jag göra på ett annat sätt. Jag kände mig väldigt särbehandlad och mitt självförtroende sjönk totalt i botten. Jag fick extrahjälp av en som hela tiden påpekade hur dålig jag ändå var. Jag vet att jag hade kunnat så mycket bättre om jag bara fått rätt hjälp men det fick jag verkligen inte. 

Såklart resulterade det även i att jag struntade i hela engelskabitten. 
När 9an närmade sig så hade de redan bestämt att jag skulle få IG och få gå på IV. Men de hann ändra sig nu skulle jag börja snacka mer i klassen fast att min engelska fortfarande var jätte dålig, jag skulle göra mer engelskauppgifter m.m Men hur lätt var det egentligen de hade ju sagt till mig att jag skulle skämas över min engelska, riktigt präntat in det i min hjärna  då är det inte det lättaste att prata inför en hel klass. 
Jag var helt knäckt när det gälde engelska och jag hade slutat att bry mig.
Trots att det var nära att jag ändå fick Godkännt i engelska så slutade det pgr av att jag inte längre hade någon ork i engelska med att jag fick Icke godkänt. 

Så då var det dags för Individuella programmet eller Ungdomscentrum som det kallas för här i Hässleholm. 
Jag skulle få vara med den så kallade duktiga gruppen och läsa engelska bara med dem. Men där fanns många stödiga typer och dessutom 3 stycken som bara tramasade och lärarens tid gick mest åt att ägna sig åt dem. Därför blev det för lite undervisning och jag bestämde mig för att bytta grupp för även om de andra inte var lika duktiga så hade de individuela studier i den gruppen. Det var helt klart rätt beslut att bytta grupp, för jag fick mycket mer gjort och äntlgien fick jag all den hjälp som jag behövt alla åren på grundskolan.

Till sommaren hade jag ett Godkänt betyg i Engelska och det var dags att börja gymnasiet i början gick jag faktiskt i den vanliga engelskagruppen men det var för svårt och jag började gå i en grupp där man fick mer hjälp. Även där gick det bra till en början. Men sen började jag vantrivas i skolan och jag började skolka mer och mer och det även från engelskalektionerna vilket då gjorde att jag hamnade efter och fick göra lite annorlunda saker som att läsa lättare bok när alla andra läste samma m.m.  Det slutade med att jag fick IG i Engelska A pgr av att jag var där för lite men jag hade kunnat få G om jag bara hade velat sa min engelsklärare.

Nu har det gått 2 år sedan dess och spärren som min engelsklärare satte i början på högstadiet för cirka 6 år sedan sitter fortfarande ersad kvar. Börjar någon sätta på en engelsk film eller vill sjunga en engelsk låt på singstar så säger jag genast att jag inte kan. Samma sak när jag pratar om att jag vill åka som au pair men inte kan pgr av min engelska och mina vänner säger åt mig att försöka lärar mig engelska så säger jag "jag kan inte". Men när vännerna inte vill bytta film och jag tvingas titta på filmen så tar det inte lång tid innan jag märker att jag faktikst visst då förstår massa. Så jag kan om jag vill och det är samma sak med att lära mig mera engelska jag kan det om jag vill!

Och jag vill för man behöver verkligen engelskan i dagens samhälle och till alla ens drömmar. Man vill ju resa, man vill ju kanske jobba som au pair nångång. 

Okej min engelska kommer inte bli den bästa och kanske kommer jag aldrig klara av att resa som au pair själv.  Men man måste försöka iallafall för fan heller att jag tänker lyssna på vad min engelsklärare sa till mig i början av högstadiet om att jag skulle hålla tyst och inte skämmas. Jag tänker inte hålla tyst längre och jag tänker inte skämmas. Jag tänker bara skämmas om jag fortfarande lyssnar på henne och inte ser till att öva och försöka bli bättre!

Jag tänkte sätta igång med min träning nu, framför mig har jag fyra olika engelska böcker som jag ska läsa och mina grammatikböcker sedan IV.


Barnasinnet är absolut kvar

Jag fick en kommentar om att jag inte skulle bli vuxen utan behålla barnasinnet kvar och barnasinnet är något som jag alltid tänker ha kvar för hur kul skulle livet varit om man inte hade det kvar. Jag var tex på bussfabriken med elinor o en kompis till henne och deras mammor för några veckor sedan o kan bara säga att det var hur kul som helst att åka ruchbannorna och ligga i bollhavet. Sen när man är ute med kompisarna så är det ju också kul att leka runder. 
Men samtidigt man kan inte sköta livet som jag har gjort,  man kan inte skit i studierna, körkortet, ekonomi och att fixa sig ett bra liv. Jag tänker ta tag i det på det sättet tänker jag bli vuxen att kunna bära ansvaret för mitt eget liv. Men jag tänker aldrig göra mig av med barnasinnet, det kan ni lita på : )

På väg mot vuxenlivet

När man var liten så var allt så mycket enklare det var inte man själv som bärde det stora ansvaret utan föräldrana.
Kom man inte i tid på dagis eller förskolan så var det inte bara ens eget fel utan föräldranas, blev man tjock av att äta för mycket och hälsan inte skötes så var det inte ens eget  fel utan föräldrnas, om man inte hade gjort sin läxa så var det inte heller bara ens eget fel utan föräldranas o vilka var det som skulle se till att man fick ett bra liv? Jo, föräldrana. 

 Men nu har tiden gått  och jag är på väg mot vuxenvärlden, många säger att man är vuxen när man är 20 år, själv vet jag inte riktigt om jag kan hålla med om det man blir ju inte vuxen atumatiskt för att man fyller 20 år. Det är ett betende ingen ålder. Men nu var det inte det jag skulle skriva om. Iallafall så är jag påväg mot vuxenvärlden och samtidigt som det  är kul på många sätt så finns det en hel del jobbiga saker, nu är det inte alls någons annans ansvar att se till att mitt liv blir bra och att jag fixar allt som ekonomi, körkortet, plugget, hälsan m.m är nu enbart mitt egna ansvar.
Det är ett jävla stort och tungt ansvar men som  måste fixas men det är mitt liv och jag som ska fixa det och det räcker inte att föräldrar tjattar m.m.


Självklart har man under hela livet fått vänja sig vid att ta mer o mer ansvar, det tragiska är bara att jag ofta inte har mått riktigt bra och varit för lat för att ta ansvar och ta tag i saker därför är man nu 2år bak med allting gymnasie och körkortet är inte fixat än. Sen kommer allt det andra ansvaret som livet innebär när man är 20 år och nästan vuxen.

Mitt bättre och nyttigare liv

Den senaste tiden har jag inte varit på topp och jag har inte haft energi till saker  som att ta hand om mig själv och andra saker som jag egentligen borde ha gjort därför tänker jag ändra på det, för man kan inte bara klaga utan man måste göra något åt saken också.

Jag ska verkligen försöka, ska börja ett bättre och nyttigare liv ska göra upp en lista över alla saker som ska bli bättre tex: mat, träning, vara i skolan, ekenomi jag ska veta vart mina pengar tar vägen och betalla räkningar i tid, sova tidigare om kvällarna,  fixa körkortet m.m Jag ska även börja ta vara på livet, jag ska verkligen försöka se till så att allt blir som jag vill ha det. Leva livet istället för att drömma det..


Det hela började idag har ätit nyttigare frukosten som brukar bestå av varma mackor bestod idag av havregrynsgröt med mosad banan, bananbitar o kanel och en fullkornsmacka med mjukost (kunde ju ha valt ett annat pålägg dock) Men det kändes iallafall som mycket nyttigare och även godare.








Sen på eftermiddagen när resten av familjen fikade med glass och semlor så åt jag yoghurt med äpplen i, och nu på kvällen så har min syster Sofie och hennes pojkvän Mattias gjort kladdkaksmuffins älskar verkliget det och de tvingade i mig en nästan de gick in och satte den på min säng där jag satt med datorn. Men har nog gått lång tid nu och jag har inte rört den :)

Däremot så gick det inte alls lika bra med pluggandet skulle plugga samhäll och körkorsteori men gick inte alls lika bra som jag hade hoppats på. Istället råkade jag komma in på lite fel internetsidor och sen ringde min skrutt Gina och tjabbade i nästan två timmar. Hon är i Tyskland just nu och går ambulansutbildning, glad för din skull att du följer dina drömmar men jag saknar dig.

Övningskörde förresten också vilket jag ska försöka göra varannan dag men  helst varje men vet ju att tiden inte räcker till varken för mig eller pappa. Att övningsköra idag gick hyffsat bra, målet är att ha fixat körkortet till påsk alltså i april får se hur det går, men ska iallafall ha det till i sommar 


Men att sova tidigt ikväll är det nog redan försent för får bli klockan 1 för klockan är snart 12 och måste gå och ducha först och tänkte se på Gossip Girls första avsnitt sedan.

Ska försöka hålla det som gick bra idag som maten och bli bättre på de saker som inte gick lika bra.
Ska ducha nu men vi hörs : )