"Jag kan inte med engelska"

Detta är inget som jag njuter av att berätta direkt och jag förstår om ni inte orkar läsa hela historian men den var viktig för mig att skriva om.

Engelska har alltid varit ett problem för mig.
Som liten hade jag lite talproblem vilket jag fick hjälp med och nu finns det bara ett ljud som inte jag kan utala "sch" men hur fick är det egentligen?
Men detta talproblem medförde att jag även fick problem med engelska uttalet. Har även problem med att skriv på engelska m.m.
När vi hade de engelska nationella i 5an så gick det inte alls något viddare för mig vilket resulterade i att jag fick gå om 5an. Vilket var väldigt dumt för våran lärare skulle va mammaledig och under tiden skulle vi ha vikarie under 1 år. Vikarien som de hade fixat hade ingen lärareutbildning om jag minns rätt utan hade gått direkt från att ha jobbat på ostfabrik till att vara våran vikarie. Och det märktes vi kunde ungefär göra vad vi ville och var vi för högljuda så var det oftast inte han som sa till utan paralleläraren i klassrummet bredvid som  kom in.
Detta var det året som jag skulle behöva mest träning men jag lärde mig nästan ingenting.

På högstadiet sa min engelsklärare till mig att jag inte behövde prata på lektionerna för hon tyckte att jag skämde ut mig, när det var högläsning fick alla läsa ett stycke ur texten alla utom jag då, och engelska uppgifterna och glossorna fick jag göra på ett annat sätt. Jag kände mig väldigt särbehandlad och mitt självförtroende sjönk totalt i botten. Jag fick extrahjälp av en som hela tiden påpekade hur dålig jag ändå var. Jag vet att jag hade kunnat så mycket bättre om jag bara fått rätt hjälp men det fick jag verkligen inte. 

Såklart resulterade det även i att jag struntade i hela engelskabitten. 
När 9an närmade sig så hade de redan bestämt att jag skulle få IG och få gå på IV. Men de hann ändra sig nu skulle jag börja snacka mer i klassen fast att min engelska fortfarande var jätte dålig, jag skulle göra mer engelskauppgifter m.m Men hur lätt var det egentligen de hade ju sagt till mig att jag skulle skämas över min engelska, riktigt präntat in det i min hjärna  då är det inte det lättaste att prata inför en hel klass. 
Jag var helt knäckt när det gälde engelska och jag hade slutat att bry mig.
Trots att det var nära att jag ändå fick Godkännt i engelska så slutade det pgr av att jag inte längre hade någon ork i engelska med att jag fick Icke godkänt. 

Så då var det dags för Individuella programmet eller Ungdomscentrum som det kallas för här i Hässleholm. 
Jag skulle få vara med den så kallade duktiga gruppen och läsa engelska bara med dem. Men där fanns många stödiga typer och dessutom 3 stycken som bara tramasade och lärarens tid gick mest åt att ägna sig åt dem. Därför blev det för lite undervisning och jag bestämde mig för att bytta grupp för även om de andra inte var lika duktiga så hade de individuela studier i den gruppen. Det var helt klart rätt beslut att bytta grupp, för jag fick mycket mer gjort och äntlgien fick jag all den hjälp som jag behövt alla åren på grundskolan.

Till sommaren hade jag ett Godkänt betyg i Engelska och det var dags att börja gymnasiet i början gick jag faktiskt i den vanliga engelskagruppen men det var för svårt och jag började gå i en grupp där man fick mer hjälp. Även där gick det bra till en början. Men sen började jag vantrivas i skolan och jag började skolka mer och mer och det även från engelskalektionerna vilket då gjorde att jag hamnade efter och fick göra lite annorlunda saker som att läsa lättare bok när alla andra läste samma m.m.  Det slutade med att jag fick IG i Engelska A pgr av att jag var där för lite men jag hade kunnat få G om jag bara hade velat sa min engelsklärare.

Nu har det gått 2 år sedan dess och spärren som min engelsklärare satte i början på högstadiet för cirka 6 år sedan sitter fortfarande ersad kvar. Börjar någon sätta på en engelsk film eller vill sjunga en engelsk låt på singstar så säger jag genast att jag inte kan. Samma sak när jag pratar om att jag vill åka som au pair men inte kan pgr av min engelska och mina vänner säger åt mig att försöka lärar mig engelska så säger jag "jag kan inte". Men när vännerna inte vill bytta film och jag tvingas titta på filmen så tar det inte lång tid innan jag märker att jag faktikst visst då förstår massa. Så jag kan om jag vill och det är samma sak med att lära mig mera engelska jag kan det om jag vill!

Och jag vill för man behöver verkligen engelskan i dagens samhälle och till alla ens drömmar. Man vill ju resa, man vill ju kanske jobba som au pair nångång. 

Okej min engelska kommer inte bli den bästa och kanske kommer jag aldrig klara av att resa som au pair själv.  Men man måste försöka iallafall för fan heller att jag tänker lyssna på vad min engelsklärare sa till mig i början av högstadiet om att jag skulle hålla tyst och inte skämmas. Jag tänker inte hålla tyst längre och jag tänker inte skämmas. Jag tänker bara skämmas om jag fortfarande lyssnar på henne och inte ser till att öva och försöka bli bättre!

Jag tänkte sätta igång med min träning nu, framför mig har jag fyra olika engelska böcker som jag ska läsa och mina grammatikböcker sedan IV.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback