Snälla ni läs inte så jävla onödigt.
Ny morgon. vill inte.
Är inte på humör.
Klarar inte av livets alla krav.
Rödsprängda ögon utav tårar.
Vill inte dö men vill inte leva.
Letar efter nåt vast. Snälla
bara en litet, litet märke det är
vad jag är värd. Men jag vet vad jag
borde göra istället ta telefonen och ringa
till det där stället. Men fortsätter leta istället,
jag vet ju att här fanns en gammal spegelskärva
som kunde komma till användning. Hittar den inte.
Sjunker ihop i sängen. Vill inte mera är
så jävla misslyckad. Vill till toaletten
och ta en näve tabletter. Bara få försvinna men
egentligen vill jag inte heller försvinna helt. Bara för ett tag.
Minns så väl den gången på festen , den där
jävla kniven som skärde upp min arm trots alla stod
där. Rösten som sa "Du skrämer dina vänner"
Eller 2 senaste nyårsafton. Vill vara lika glad som
de andra trots det stå där med tårar i ögonen.
Vad fan ska man leva för?
